otrohet och orosmoment

Det var länge sen jag skrev nåt i bloggen nu så nu känns det som att det är dags. Jag kommer inte skriva nåt om min rättsliga process mot min förra arbetsgivare då det kan vara känsligt men jag kan skriva om nåt annat känsligt ämne... otrohet!

Som sagt så vet ni redan om min historia med mitt Ex. Vi har träffats fler gånger efter senaste gången jag skrev och senast var för bara några veckor sen. Efteråt mår jag inte bra för han berättar om de andra kvinnorna han har och det verkar vara så pass många så han själv säger att han känner sig som en "manshora". Och han gör detta trots att han har Hon i Vetlanda... Till mig och andra här hemma säger han att han är singel men jag tror inte det är vad han säger till henne. De har t.o.m bokat en utlandsresa till hösten och jag tror inte att man åker om man inte är ett par, speciellt inte bokar en resa i så långt i förväg..
Nu kommer mitt dilemma... Jag har fajtas med tanken att kontakta Hon så hon får veta vad som försigår här hemma. Hon har inte en enda insyn på vad som sker här. Och jag vet och önskar att någon hade berättat för mig tidigare vad han gjorde emot mig och därför har jag denna känsla. Men frågan är hur man blir emottagen ? Samtidigt är jag rädd för att förlora honom helt och hållet vilket jag skulle göra om jag kontaktar henne. Det har han varit tydlig och sagt att han inte vill... Men varför lyder och respekterar man en person som sårat mig så enormt mycket??? För min del skulle det bara vara bra om han inte vill ha kontakt med mig längre och det han gör emot henne är illa!
Sist han kom till mig var han berusad och grät... Han sa att han tänker på mig så enormt mycket men vet inte vart han står. Han trivs med att vara singel... Idag, några veckor efter, inser jag att han kollade nog bara av om han har samma "makt" över mig fortfarande. Vilket han tyvärr verkar ha eftersom jag inte kontaktar "Hon"..

Så vad gör man? Ska man vara lika tyst som andra varit emot mig, vilket jag är besviken över? Eller ska man kontakta henne och berätta och riskera att man får ett argt Ex?
Jag har fajtas med dessa funderingar ett bra tag nu och jag drömmer ofta om det. Det känns som att det är något jag måste göra för att göra ett avslut på denna process men kan inte bestämma mig för vad som är rätt eller fel. Det är ett stort orosmoment ....


Men annars då om man ska glömma exet en stund?
Jag började träffa en man i slutet av januari som är en otroligt bra kille. Tyvärr kom inte de rätta känslorna så jag gjorde slut men vi var överrens om att fortsätta träffas ändå. Jag kände mig låsst och bunden så jag nästan kvävdes men idag känns det bra.
Vi fortsätter att träffas och nu börjar jag känna att jag längtar efter honom när vi inte är med varandra. men ändock vill jag fortfarande vara singel. Det känns lite för tidigt att inleda ett förhållande och speciellt när jag har lite kvar att bearbeta med min historia.
Jag vill känna mig fri och kunna göra vad jag vill. Allt som exet var emot vill jag hinna med att göra innan ett nytt förhållande går på intåg. Skulle även vara skönt att ha en sommar som "fri". Och med fri menar jag inte att man ska träffa en massa andra karlar utan det är bara känslan av frihet jag vill ha!

Och någonting annat nytt i mitt liv är att jag nu är mamma på heltid. Min dotters pappa känner att han inte ger det han behöver till henne så han anser att hon mår bättre hos mig. Min dotter blev glad för det beslutet vilket hon nu sa att hon velat länge..